Framtidens lärande del 2- Skolutveckling och forskning, iPads i förskolan

Förskolepedagog Mahroo Khousravi, doktorand Torbjörn Ott, Göteborgs universitet och Camilla Rudevärn, som är någon sorts spindel i nätet, delade med sig av hur dom utvecklat sitt användande av iPads i förskolan, mot skolutveckling i Mölndals stad.

För dom har resan gått från att vara barnens verktyg till att vara pedagogens. I början handlade det mycket om att förstå tekniken, man utforskade tillsammans med barnen, för att sedan använda iPads som verktyg i den pedagogiska dokumentationen. Dom pratade om hur man har gått från Piaget till Vygotskij, från avbockade utvecklingssteg till att läraren och det kompetenta barnet skapar rörlig media tillsammans. Dom resonerar också så att genom att addera pedagogens kompetens med den nya digitala kompetensen får man en pedagogisk digital kompetens i vardagen. Dessa ord från Torbjörn är i min text tagna ur sitt sammanhang men så bra formulerade och viktiga att för alltid lyfta så det får en egen rad samt fetmarkering:

Kompetensen finns hos pedagogen, inte i appen.

Inga frågor på det så vi går vidare på deras process. Den har fått ta tid, man har använt sig av återkommande workshops för att följa upp samt uppgifter att utföra mellan träffarna. Stödet från chefen har varit viktigt men även att man har haft en forskare som satt ord på pedagogens upptäckter (eller ickeupptäckter). Deras råd var att om man inte har tillgång till en forskare så skaffar man sig tillgång till en forskare (men någon annan sorts processhandledare går annars bra). Förskolepedagogen Mahroo såg en vinst i processen i och med att hon behövt strukturera upp sina tankar om verksamheten och titta på hur hon själv tänker. Dom menade även att det är viktigt att även dokumentera pedagogernas utveckling, likväl som vi gör det med barnen.

Mina tankar
Resan i iPad-användandet känns bekant, jag har tänkt kring det i tidigare inlägg men kort tror jag att man behöver komma förbi ”upptäcka tekniken-stadiet” i form av att använda en app i taget och göra det till en början mer på barnets initiativ.

Själva processtänket däremot tog jag med mig mycket från, man verkat ha hittat ett sätt att i processen se på iPaden som det kompletterande verktyg den är, den finns i samverkan och är inget som ligger på sidan av. Det tar inte tid från verksamheten att utveckla tankarna kring den, då man samtidigt utvecklar verksamheten. Detta måste gälla under samma princip som det som så smått börjar bli en klassiker ”vi hinner knappt det vi ska på planerings/reflektionstiden, ska vi nu börja dokumentera via iPaden också?!” Svar: ”Ja, just för att allt planerings/reflektionsarbete tar sådan tid, passa på att effektivisera!”.

Att utveckla arbetet med iPads (egentligen pratar jag om IKT allmänt här) kan heller inte ske vid ett eller ett fåtal tillfällen, något relativt nytt behöver bearbetas och där tror jag att det efter kunskapsinsamlingen behöver finnas en uppföljning och något som lever vidare, pedagogiska caféer eller andra forum där inspirationen fångas upp innan den hinner sina och där idéer får utvecklas i samspel med andra.

Nu raggar vi forskare!

/Maria

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s